Italian 1449-1494 Domenico Ghirlandaio Galleries Painter, mosaicist and possibly goldsmith. He was head of one of the most active workshops in late 15th-century Florence. He developed a style of religious narrative that blended the contemporary with the historical in a way that updated the basic tenets of early Renaissance art. Domenico documented material situation   Related Paintings of Domenico Ghirlandaio :. | Portrait of Giovanni Tornabuoni | Nativity 1 | St Barbara Crushing her Infidel Father, with a Kneeling Donor | An Old man with his grandson | Calling of the Apostles |
Related Artists:
Maclise, Daniel
Irish Painter, 1806-1870 Irish painter, active in England. He grew up in Cork where his father had set up as a shoemaker after discharge from the British army. In 1822 Maclise went to the Cork Institute where he began to draw from the newly arrived collection of casts made after the antique sculpture in the Vatican, laying the foundation of the strong draughtsmanship that characterizes his mature work. Richard Sainthill, antiquary and connoisseur, encouraged Maclise and introduced him to local literary and artistic circles, which were influenced by the Romantic movement and interested in Irish antiquities and oral traditions. Maclise was a central figure in this early phase of the Irish revival, and maintained an interest in Irish subject-matter throughout his career; in 1833 he painted Snap Apple (Mrs Cantor priv. col.), and in 1841 contributed illustrations to Samuel Carter Hall's Ireland: Its Scenery and Character. When Sir Walter Scott visited Cork in 1825, Maclise made a sketch of him that was lithographed, and that inaugurated his public career.
Stephen Wilson Van Schaick
American, 1848 - 1920
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.